Språkvårdsgruppen diskuterar ofta språkfrågor som organisationerna kan ha olika perspektiv på. Regelbundet tas exempelvis nya ord som ska ingå i SAOL upp till diskussion, och principiellt viktiga rekommendationer som Språkrådet och Terminologicentrum ger diskuteras i Språkvårdsgruppen.

 

Vilka principer följer språkvården?

Språkvården arbetar i första hand med råd och rekommendationer, inte så mycket med föreskrifter och direktiv. Det är också viktigt för språkvården att noga följa språkutvecklingen. Råden måste i allt väsentligt stå i samklang med rådande språkbruk för att ha genomslagskraft.

När det finns alternativ i språkbruket i uttal, stavning, böjning och så vidare kan språkvårdare ibland förorda ett alternativ som det bästa i alla sammanhang eller säga att båda är likvärdiga. Ibland konstaterar man att det finns stilskillnader eller andra skillnader mellan alternativen, vilket gör att språkbrukaren själv måste bedöma vilket alternativ som passar i ett givet sammanhang.

Vilka ord eller uttryck som bör rekommenderas är alltid en fråga om bedömning. När rekommendationer utarbetas tar språkvårdare hänsyn till olika kriterier som vägs mot varandra och som inte sällan pekar åt olika håll. Kriterierna rör dels acceptansnivån hos språkbrukare och hos normauktoriteter, dels graden av etablering av ett uttryckssätt. Man tar även hänsyn till hur väl ett uttryckssätt stämmer med språksystemet i övrigt och med den skriftspråkliga traditionen. Sammantaget kan man säga att språkvårdens överordnade princip handlar om att ett uttryckssätt ska fungera väl i sitt kommunikativa sammanhang, dvs. det ska vara ändamålsenligt. I inledningskapitlet till Språkrådet rekommenderar kan man läsa mer om principer för språkrekommendationer.

 

Hjälpmedel vid språkrådgivning

Beroende på vad man vill undersöka kan man vända sig till olika källor.

Svenska Akademiens ordlista  ges ut ungefär vart tionde år, och används som rättesnöre för hur orden i svenskan stavas och böjs. I SAOL hist  redovisas texten i alla upplagor från och med den första 1874. Härigenom kan man till exempel också se vilka ord som kommit till eller tagits bort i de olika upplagorna.

Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien är en definitionsordbok över nutida svenska. Den har liksom ordlistan utarbetats på Akademiens uppdrag vid Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.

Svenska Akademiens ordbok  är en historisk ordbok över ett stort urval  svenska ord från 1500-talet till den dag ett givet häfte trycktes. Ordboken påbörjades i slutet av 1800-talet och förväntas bli klar in på 2020-talet. Här kan man få reda på hur länge ett ord har funnits i svenskan eller var det kommer ifrån. Ordboken utarbetas vid Akademiens ordboksredaktion i Lund.

Svenska Akademiens grammatik är en mycket omfattande beskrivning av dagens svenska i tal och skrift, utförd av en särskild arbetsgrupp i Akademiens regi. Den är i fyra band och vänder sig huvudsakligen till fackfolk. Svenska Akademiens språklära, en bok på 350 sidor, ger en mer lättillgänglig beskrivning av dagens svenska.

Databasen Korp  är en textkorpus som ger möjlighet att undersöka hur vanligt ett ord eller uttryck är i skriftspråket. Det går också att jämföra olika uttrycks frekvens med varandra eller över tid.

I Svenska skrivregler och Myndighetens skrivregler får man råd om hur man skriver och utformar texter. Där kan man slå upp bland annat hur förkortningar skrivs, när det ska vara stor och liten bokstav och hur man väljer ord och böjningsformer.

I Språkrådet rekommenderar finns utförliga resonemang och rekommendationer om olika vanliga språkriktighetsfrågor.

 

Skillnaden mellan allmänspråkvård och fackspråkvård

Språkvården kan delas upp i allmänspråkvård och fackspråkvård beroende på perspektiv och inriktning.

Inom allmänspråkvården rör frågorna ord och uttryck som vi alla använder när vi talar och skriver – det vi brukar kalla för allmänspråket. Många språkliga dilemman rör uttal, böjning, stavning och härkomst. Men det är också vanligt med frågor som har med olika stilar i språket att göra – talspråk och skriftspråk, slang och regionalt språk – eller som rör hur vi bör hantera lånord i svenskan.

Språkrådet har det övergripande ansvaret för allmänspråkvården i Sverige. Om du har frågor som rör allmänspråket kan du bland annat söka svar i Frågelådan  hos Språkrådet.

Fackspråkvården hanterar termer och fackspråk, det vill säga ord och uttryck som har en specifik användning inom olika fackområden. Ofta rör de språkliga frågorna vilken term av flera möjliga som är bäst att använda inom ett visst fackområde eller vad begreppet bakom en viss term är, men även hur en term böjs och stavas. Det huvudsakliga syftet med att reda ut begreppen inom ett visst fackområde är att fackspecialisterna ska kunna kommunicera med varandra utan missförstånd.

Exempel på gemensamma rekommendationer

Vissa språkfrågor kan Språkvårdsgruppen ge gemensamma rekommendationer om, eftersom de berör alla de målgrupper som organisationerna i Språkvårdsgruppen arbetar för. Exempel på sådana språkfrågor är frågan om hur ”miljon” och ”miljard” bäst förkortas och hur vi bör hantera valutabenämningen ”euro” i svenskan:

Mn för miljoner, md för miljarder

Språkvårdsgruppen rekommenderar förkortningarna mn för miljon(er) och md för miljard(er).

Euro

Språkvårdsgruppen rekommenderar att euro uttalas: /euro/ eller /evro/ och avråder från uttalet /jorå/. Samma uttalsrekommendationer gäller när euro finns med som förled i andra ord, t.ex. Europol, där –pol kan uttalas med o som i sol eller å som i hål.

Euro kan i prisuppgifter, tabeller och andra sammanhang där utrymmet är knappt, förkortas med eurotecknet €: Den kostar 0,30 €. Valutabeteckningen EUR bör endast användas i internationella handelssammanhang där flera valutor omnämns.

Om man av utrymmesskäl behöver förkorta tusen, miljoner och miljarder euro rekommenderar Språkvårdsgruppen t euro, mn euro respektive md euro.

Beteckningar med prefix, såsom kEUR ”tusen euro” (k för kilo), MEUR ”miljon euro” (M för mega), GEUR ”miljard euro” (G för giga), ska inte användas annat än i specialtexter för ekonomer.

När det är fråga om belopp används euro oböjt på samma sätt som dollar och pund: 12 euro, 3 miljoner euro, betala i euro. Också cent är oböjt i plural: Den kostar 30 cent.

Euro kan användas i bestämd form singular på samma sätt som vi talar om kronan: Har euron fallit mot dollarn? Undantagsvis kan man använda eurona (bestämd form plural): De där eurona jag beställde på banken. Cent böjs på motsvarande sätt centen.